+ På jakt efter balansen och skönheten
artikel publicerades i Jönköpings Posten tisdagen 24 dec. 2002

text: ANN-KRISTIN LOSTEN
foto: JOHAN LINDBLOM

Förbryllande:
Sådan är Tanja Pérskaja i Lökaryd österut bortanför Vetlanda. Arkitekt, konstnär, företagskonsult, författare, läromedelskonstruktör, medium, healer... Och regressionskonsult!?
- Jag är bara FÖR mycket. Det säger i alla fall folk ibland.
Någon har sagt att Tanjas hjärna kan liknas vid en flerfilig motorväg som förbinder hennes båda hjärnhalvor. Det verkar alldeles sant. Matematik och logik hanteras med samma lätthet som språk, känslor och konstnärlighet.

Gränser, finns dom?
Inte för ryskan Tanja Pérskaja. På ett eller annat sätt hänger alla delar av tillvaro ihop och hon avskyr att bli placerad i fack och grupper oavsett om det gäller kön, yrkeskategorier, nationalitet, klass... Hon påstår att det slätar ut, begränsar och förstör våra tankar kring och attityder till människor.

Med rena och öppna sinnen ska vi möta varje enskild individ, plats och företeelse. Tro inte att möten sker av en slump.
- Slumpen finns inte. Vi är alltid vägledda. Så fort vi får känning av samband och ordning kallar vi det "slump".

För henne är det inget snack om saken. Det finns en Gud eller annat högre väsen i en värld om vår egen som har ett avgörande inflytande på människors liv. "Jag är påkopplad", säger hon och sträcker pekfingret uppåt.
Själv frågar hon alltid en kortlek om vad hon ställs inför. Sin egen kortlek, förstås, REGNBÅGENS RUNDKORT. Kortens bilder är hennes egna konstverk, bilder är geometriserade runtecken på en stiliserad bild av kosmos. I centrum står någon av de nio regerande planeterna.

Släktingarna hemma
i Moskva avfärdade bestämt hennes andlighet och hennes konstnärliga ambitioner. "Akademiska ateister hela bunten." Att hon ville bli en konstnär var i familjens ögon suspekt. Så hon läste som arkitekt, utbildningen var bred och förutom konst och arkitektur innefattade matematik, diverse konstruktions läror, ingenjörs ämnen och lite företagsekonomi dessutom.

Sen sa hon adjö till Sovjet och allt ryskt, verkar det som, eftersom hon får ett mörkt drag över ansiktet varje gång Ryssland nämns under intervjun.
- Jag lät mig inte förtryckas.
Till och med ryska språket anser hon vara ett hinder för den fria tanken, ordens snabba flöde och kreativ utveckling.
-Svenskan är så direkt, pang på rödbetan. Det ryska språket är så omständigt med alla sina omskrivningar.

Skönhet är
ett nyckelord för Tanja i allt hon gör.
-Jag väljer till och med vin efter flaskans utseende. Och jag förstår inte varför konstnärer måste måla ut sin ångest på duken och dela den med oss andra.

Till Tanja kan man också komma för att bli "spådd", healad eller om man vill gå genom en regression, vilket innebär att hon, genom att försätta sig själv och sin klient i lätt trance, leder  tillbaka till, som hon hävdar, klientens tidigare liv.

Harmoni - balans är ett annat nyckelbegrepp. Till exempel när hon organiserar om personal på företag, i så kallade omstruktureringsprojekt, är det avgörande att "rätt" människor arbetar tillsammans. Där utnyttjar hon bl a sina mediala förmågor.
- Vid ett tillfälle på en avdelning inom Iggesund Paperboard placerade vi medarbetare utifrån deras behörighet till de olika elementen: jord, eld, luft och vatten. Vi utgick från födelsedatumet. Resultat var slående: konflikter, vilka kännetecknade just denna avdelning, upphörde.

-Men blir inte företagarna skeptiska kring detta att du är medial, genomför regressioner och till och med arbetar med healing?
- Det tar inte lång tid att visa för dem vad jag kan. De som anlitar mig vet vad de vill ha. Under årens lopp har jag samlat på mina kompetensintyg och jag tar ansvar för allt jag gör. Mina arbetsgivare anger vad är det de vill uppnå och de når sina mål om de följer mina råd. Hittills har mina prognoser slagit in. Den dan det inte längre gör det slutar jag.

För sådär
25 år sedan kom hon till Sverige. Här fanns redan släktingar och naturligtvis en svensk karl med i spelet. Honom hade hon träffat hemma i Moskva. De var gifta i 11 år, har en dotter tillsammans och är numera skilda sedan länge.
När du läser det här är det jultid. När JP träffade Tanja var det fortfarande november. Hon håller som bäst på att avveckla sin verksamhet i Stockholm, sin ateljé sedan 14 år bland annat. Kvar i huvudstaden har hon bara en mindre lägenhet. Nu skall hon satsa och återuppbygga sin verksamhet i Lökaryd. Då har hon också Lucia med sig. Ett kanadensiskt vildsvin som är tamt som en hund.

Småland är henne inte främmande. Här har hon, enligt en regression, levt på 1100-talet som husfru till en grym despot. Idag heter den här mannen Evert och ingår i hennes bekantskapskrets. Hans tidigare livs berättelse finns i Tanjas bok med titeln True Stories You'll Never Believe (sv: Berättelser otroliga dock sanna) som är på väg ut i handeln.

Huset i Lökaryd
hittade hon för 20 år sedan i en KRO-tidning. KRO är konstnärernas riksorganisation.
-En gammal skola, säger jag när vi kliver över tröskeln till stora salen.
-Tyst! uppmanar Tanja, "gammal skola" ger dåliga vibbar. Här hade man upplevt mycket sorg. Hon har arbetat hårt för att eliminera spåren efter alla orättvisor som begåtts här.

Det är inget vanligt hem. Här trängs, högt och lågt, saker från marknader världen över; masker och träskulpturer från Afrika, buddabilder från Asien,  ikoner från Ryssland och så vidare. I ena salen står dator, staffli, tryckpress och ritbord. Andra salen domineras av ett jättelikt runt bord. Inristade i bordsskivan finns fälten som symboliserar de fyra elementen. Den kosmiska ordningen finns på och planeterna utsatta runt om på sina respektive platser.
-Vid bordet sätter sig mina besökare, utan en tanke på att de vägledda, på den plats som anger deras tillhörighet till en viss nuturelement eller planet. Alltid hamnar man på rätt plats, säger Tanja.

Hon omger sig med rituella föremål och symboler. En märklig blandning mellan saga och verklighet, historia, filosofi, psykologi, matematik, osv.. Dåtid och nutid flyter ihop. Bokstäver och symboler, runor, siffror och geometri: cirkel, triangel och kvadrat. Som den arkitekt som hon är bygger hon upp sin miljö och sina konstverk.

Idéen till begreppet
"Visuell Strukturering" fick hon i mitten av 80-talet när hon bestämt sig för att använda sin dåvarande kaotiska kärleksrelation som tema i en kommande konstutställning.
- Men hur skulle jag måla detta när jag enbart arbetade nonfigurativt?

Jo, med trianglar inskrivna i cirklar som representerade Honom och Henne, den maskulina och den feminina principen, innestängda i det fyrkantiga rummet skulle hon berätta om kärlekens process i tiden och på jorden. Genom trianglarnas inbördes förhållande, med linjer och färgfält, kunde hon visualisera känslorna och kärleksförlopp. Färgtoner utryckte, visualiserade, de varierande känslorna.

Med geometrins språk preciserar hon problemet och genom bilden söker hon problemets lösning. Bortom ord. Principen har hon sedan utvecklat för att användas på olika sätt i allt hennes arbete. I konsultarbete och kurser,  i föredrag, seminarier  på företag, banker, hos polisen, på fängelser, universitet och högskolor. Dessutom konstruerar hon egna pedagogiska verktyg med hjälp av idén.

Just nu förbereder
hon sin verksamhetsflytt till Lökaryd. Pengarna hon får för ateljén i Stockholm tänker hon satsa här.
-Jag planerar att inreda övervåningen för kurser i ledarskap bland annat.
Dessutom målar hon för fullt.
-Ja, i januari ska jag ställa ut på Galleri Surprise i Korsberga.

Från storstad till glesbygd. I Lökaryd bor drygt en handfull människor. Hur ska du klara det?
-Jag trivs jättebra här. Mitt arbete kräver ro. Massor av människor kommer förbi. Dessutom har jag kvar en liten lägenhet i Stockholm.